Hjälp mig någon, räck fram handen innan det är för sent. Hon drar ner mig i det svarta hålet igen, och jag får svårt att andas hemma. Svårt att andas överallt. Hjälp mig, ge mig en kram och säg att hon ljuger, säg att allt hon säger bara är osanning.

För när jag stod i köket, var det som att hon kastade våra köksknivar genom mig, punkterade mina lungor och skar ett djupt sår i mitt hjärta. Det gör ont mamma, det blöder, och ingen annan än du finns här just nu, för att kunna stoppa blödningen, ingen annan än jag själv. Jag får läka mig själv.

Hur kan man säga att "Det enda du skulle vara ledsen över om pappa dog, är att du inte skulle få pengar av honom längre." HUR KAN MAN SÄGA SÅ?

Och det där om att jag aldrig själv riktigt vågar prata med honom är för att jag är rädd. R Ä D D. Jag kan faktiskt vara det ibland okej? Jag är rädd för jag vet inte hur man kommunicerar med sin pappa när han är nykter.

 

Mi

18 augusti 2008 22:34

Wow! jag lider verkligen med dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bott hemifrån i över ett år nu. Fått en skön distans till mamma och pappa som är 2 timmar bort med tåg samtidigt som mina egna känslor verkar ha kommit närmare mig än någonsin tidigare. Det har börjat kännas. Jag har praktik nu, eller verksam...

jag ångrade mig.

Det har gått ett tag. Men jag tror att jag ska börja skriva här igen. Funderade på att starta en helt ny blogg igen. Bara för att. Men den här bloggen är jag på något sätt.   Jag vill minnas. Det var en som frågade mig för några dagar sedan om hur ja...

Det känns som att mina känslor kväver mig.   Varför får jag inget svar? ...

  När hände detstora och vackra somjag inte kundeeller villekomma undanifrånJag tror aldrigatt jag har känt så härstarkt fördig ellernågon annan främlingDitt léende finnsbakom mina ögonlockoch jagförsöker att hålladoften av digkvar här hos migMen det...